Re: Kvinnodagen – varför behövs den?
Detta inlägg är ett svar på Anna-Carins inlägg: Kvinnodagen – varför behövs den?
Bra skrivet Anna-Carin!
Jag började skriva en kommentar på din blogg, men bestämde mig för att istället skriva ett svar här.
Även om jag är en av de som tyck…. Nej, så ska jag inte skriva. Vad jag egentligen menar är att det är synd och skam att det ska behövas en kvinnodag för att uppmärksamma orättvisor. Dels för att det inte borde finnas orättvisor, men nu när det gör det så borde vi uppmärksamma dem varje dag och inte bara en gång om året.
Det är lite lustigt att du nämner det där med könsneutrala färger på Estelle, eftersom jag denna vecka har engagerat mig rätt hårt i frågan (inte Estelle, utan könsneutralitet) och bloggat om det och efter att (efter påtryckningar) läst på lite, delvis ändrat uppfattning (man är inte mer än människa). Jag anser dock fortfarande att det inte är färgerna som är problemet, utan hur vi lägger in värderingar i dem. Som att rosa är sött, är man söt är man svag, tjejer är svaga.
Nå, jag ska inte tjata på om det, du får läsa mina tidigare blogginlägg istället 😉
Hur som helst, riktigt bra skrivet och jag hoppas att vi under vår livstid får uppleva den dagen när kvinnodagen inte längre behövs, i alla fall i Sverige. Jag är lite rädd att det inte blir så, men jag lovar att göra vad jag kan för att det ska bli så.
I mitt företag är det 100% män, både i ledningen och bland “arbetarna”. Ledningen består av mig, så det är ju svårt att göra någon könsfördelning där. Min enda anställda råkade också bli en man, men min förhoppning är att nästa blir en kvinna. Jag tror nämligen att det är bra för gruppdynamiken med en kvinna, och för att få ett kvinnligt perspektiv på allt vi gör.
Just den här delen tror jag är en liten, liten del av vad som behöver göras. Jag tror att en större del kommer från att låta barn ta för sig, både pojkar och flickor. Idag är det vanligast att vi låter pojkar ta för sig, ta plats och utforska vad som finns på andra sidan staketet, flickor kan ju göra sig illa. Det är flickor som sitter kvar i sandlådan när pojkarna går på skattjakt som kommer att tjäna mindre än samma pojkar när de blir vuxna.
Nu, Anna-Carin, fortsätter vi kampen mot ett jämställt samhälle!
PS. Kom ihåg att det är en kamp för kvinnor, inte en kamp mot män!
