Problemet med finansieringen av skolan
Jag är principiellt mot friskolor, och tycker att skolan borde vara statens ansvar. Det finns flera anledningar till det, men jag tänkte försöka bortse från det i detta inlägg och istället hålla mig till varför det ekonomiska systemet för skolan är mycket problematiskt.
Det jag kommer beskriva här är inte specifikt ett problem med friskolor, även om friskolor i mycket högre utsträckning har möjlighet att utnyttja bristerna i systemet.
Att systemet går att utnyttja på detta sätt är kanske också den största anledningen till varför vinster i välfärden borde begränsas. Problemet gäller nämligen inte bara skolan utan egentligen all skattefinansierad välfärdsverksamhet. Jag tror däremot att problemet är allra störst, och det är lättast att komma undan, i just skolan.
När jag gick i högstadiet fick vi betyg 1-5, och dessa skulle delas ut enligt en normalfördelningskurva (till höger). Det betyder att de allra flesta skulle få en trea, och lika många ettor som femmor skulle delas ut. En del lärare körde detta stenhårt per klass, andra slog ut det över alla sina klasser. Det fungerade ganska bra, eftersom sett över kommunen var elevernas kunskap ofta fördelade på det här sättet. Det är klart att det ibland blev lite orättvist, speciellt med lärarna som såg till att normalfördelningskurvan följdes per klass.
Eleverna kräver såklart olika mycket resurser. En del elever klarar utan problem av att sitta still i ett klassrum tillsammans med 20-25 andra elever och ta till sig information, andra behöver ständig övervakning, en del behöver extraundervisning, en del behöver andra resurser. Det är lätt att anta att de elever som har störst behov av stöd är de elever som ligger längst ner på betygsskalan, och att behovet av stöd minskar drastiskt i början, för att sedan avta, vilket kan illustreras med en exponentiell minskning (till vänster).
Skolan fick då, precis som nu, betalt per elev. Lika mycket för varje elev, och det här fungerade hyggligt eftersom behovet av stöd var ungefär lika sett över ett större antal elever (klass, årskurs eller skola).
Det som blir ett stort problem idag är att elever får välja skola själva (nåja, deras föräldrar). Skolor har olika profiler, som försöker locka till sig eleverna. Det finns specifikt en skola, som profilerar sig mot högpresterande och ambitiösa elever, och som marknadsför sig med att de har större klasser (dvs kräver större disciplin av eleverna).
Den skolan får alltså lika mycket pengar per elev som den kommunala skolan, men den profilerade skolan kommer locka till sig de elever som kräver minst resurser, och alltså tjäna väldigt mycket pengar på dessa. Det är såklart ett stort problem att den här skolan plockar russinen ur kakan och tjänar extremt mycket av skattebetalarnas pengar, men det är också ett väldigt stort problem att den kommunala skolan nu har elever som i genomsnitt kräver mer resurser. De får däremot inte några extra pengar, varför den kommunala skolan har sämre möjligheter att ge eleverna med stört behov av stöd, det stöd de behöver.
Jag hoppas nu att jag har förklarat ett av de stora problemen med det fria skolvalet och privata aktörer i skolan. Man kan såklart göra såhär som kommunal skola också, men man har inte riktigt samma möjligheter att profilera sig.
