Nationalism

Jag känner ett stort behov av att blogga om nationalism, speciellt efter vad som hände i Stockholm i fredags. Jag ser hur sociala medier fylls av vrede (fullt förståeligt) som är (felaktigt) riktad mot muslimer.

För det första är ingen dömd, och även om jag sett personer som förespråkar att helt bortse från rättssäkerheten och frihetsberöva alla misstänkta brottslingar, så är det inte så det fungerar i Sverige. Vi har en misstänkt, det är allt. Så mitt inlägg om nationalism handlar inte nödvändigtvis om det som hände i fredags, även om det kan visa sig gå att applicera.

Nationalism är tanken att om befolkningen i en nation utgörs av en homogen grupp människor så blir allting bra. Hur denna homogenitet definieras är lite olika, Hitler såg det som friska, starka, blonda, blåögda människor. Sverigedemokraterna pratar om en “essens av Svenskhet” (något luddigt minst sagt) och Daesh pratar om muslimer.

Jag tänkte bortse från de nationalromantiska idéerna och istället prata om vad som händer när nationalister får makten, när man tar nästa steg. Det är nämligen då det går åt helvete på riktigt.

När nationalister får makten, oavsett om det är genom demokratiska val som för Hitler, eller om det är genom att utlysa en egen stat som för Daesh (den Islamiska Staten vill de ju gärna kalla sig), har man alltså en stat med en idé att den finns till för det här homogena folket.

Till en början kommer den här staten att stänga gränser för att undvika att de som inte hör till den homogena gruppen tar sig in. I fortsättningen får man se en välfärd som bara de i den homogena gruppen får ta del av. Det här har vi redan sett tendenser till i Sverige. Det handlar om att tydligt göra skillnad på “vi” och “dem”, och det är bara “vi” som hör hemma här.

Det här är ganska lätt att locka med när det är tuffa tider, staten har begränsade resurser och att reglera vilka som får ta del av dessa resurser gör ju att “vi” kan få förmåner som gör att vi ser mellan fingrarna när “de” far illa. När man som nationalist försöker ta makten är det väldigt viktigt att belysa att “de” tar resurser från “oss”. Man ställer gärna grupper mot varandra, vi har sett detta till exempel i form av att pensionärerna inte ska få sylt på gröten, för att flyktingarna kostar för mycket pengar.

När nationalisterna sedan fått makten så är första steget att avlägsna de som inte hör till den homogena gruppen. Eftersom den som står utanför den homogena gruppen inte längre har några rättigheter är det många som flyr. Eventuellt hjälper staten till att med våld se till att folket rensas.

Ett folk, ett rike, en ledare.

Nu har vi ett folk, ett rike och en ledare, men det är ändå något som gnager. Det finns ju människor som hör till vår homogena grupp, vårt folk, som inte omfattas av vårt rike. Hur ska vi kunna skydda dem? Det här var ett av Hitlers problem, men han hade en lösning. Den 1a september 1939 började han genomföra sin plan, genom att invadera Polen med syfte att “befria” tyskarna i Polen.

Vi såg samma mekanism i Bosnienkriget, där Republica Srpska ville ta över allt territoriellt område där det bodde serber. Vi såg även Ryssland göra samma sak i Krim, en del av Ukraina där många ryssar lever. Det här är några exempel på vad som händer när nationalister kommer till makten.

Det här är viktigt att komma ihåg när vi ser vad Daesh åstadkommer. Daesh vill skapa en islamisk stat, och för dem är det ett stort problem att muslimer lever lyckliga i frihet i den sekulariserade västvärlden. Hur ska de få alla muslimer att ingå i deras islamiska nationalstat, de inser ju att de inte kan invadera hela världen. Svaret ligger i att skapa en gemensam fiende, ett klassiskt sätt att ena människor.

Det är därför Daesh orkestrerar terrordåd, och det får vi inte glömma. Det här är jätteviktigt.

Syftet är alltså inte att vi ska bli rädda för Daesh, syftet är att vi ska bli rädda för muslimer. Om de lyckas få oss rädda för muslimer betyder det att muslimer inte kan leva tryggt i västvärlden, de kommer att hotas, hatas och diskrimineras. Vad Daesh hoppas på är att när vi hotat och hatat till bristningsgränsen har vi blivit den gemensamma fienden. Muslimer i västvärlden har ingen chans att leva i fred och frihet utan måste ansluta sig till Daesh.

Varför är det så viktigt att förstå detta? Helt enkelt för att vårt hat ska riktas rätt. Vi ska hata Daesh! Vi ska sätta in militära insatser mot Daesh. Daesh är en terroristoristganisation och har inget som helst existensberättigande. Daesh hävdar att de är muslimer, och att de för sitt krig för Allah, men det är terroristorganisationen Daesh vi ska hata, inte muslimer. Det finns ca 1,6 miljarder muslimer, Daesh beräknas ha ca 30000 soldater. Säg att de i värsta fall har ca en miljon sympatisörer, det är ändå mindre än en promille av muslimerna.

För att jämföra den andelen med Sveriges befolkning så är det i samma storleksordning som publiksnittet på Färjestad BKs hemmamatcher. Inte ska vi väl låta Färjestads hemmapublik vara representativt för Sverige? Nej precis, då låter vi heller inte Daesh vara representativt för islam.

Hur kan vi bäst bekämpa Daesh?

Det bästa vi kan göra för att bekämpa Daesh är att rikta våra insatser mot Daesh. Som individer är det inte så mycket vi kan göra, men som nation behöver vi påverka både FN och EU (och i förlängningen Nato) att slå hårt mot Daesh. Det är dock extremt viktigt att det inte slår mot oskyldiga, för det är västvärldens våld mot oskyldiga muslimer som är näringen för Daesh. En samlad och riktad attack mot Daesh, och ett omfamnande av oskyldiga är det värsta som kan hända för Daesh.

Men vi kan inte krama ihjäl terrorismen

Nej, terroristerna måste identifieras och elimineras (se till att de inte kan begå terrordåd). Alla som inte är terrorister kan dock behöva en kram, känna sig älskad, önskad och välkommen. Som jag sa, det är utanförskapet som driver människor mot extremism.

Om du orkade läsa såhär långt hoppas jag verkligen att du också delar inlägget vidare. Jag blir glad om du lämnar en kommentar också. Man behöver inte hålla med mig, men typiska troll-kommentarer raderas och blockeras.

Puss och kram.