Livet är underbart

Visst är väl livet helt fantastiskt ändå? Jag satt idag vid mitt köksbord och åt en sen frukost, och kom på att jag ändå har det helt fantastiskt bra. Över lag har vi det väldigt bra här i Sverige, och faktiskt i större delen av världen.

Jag satt där och drack mitt kaffe (Arvid Nordquist Classic Reko), åt min smörgås av hembakat bröd (pappa har bakat) och mina perfekt kokade ägg, där vitan är fast och fin men gulan lös. Utanför fönstret skiner solen, jag hör både fåglar som kvittrar och barn som spelar fotboll. Jag bor väldigt nära stans fotbollsarena, Vasaliden, faktum är att jag ser den från min altan.

Jag har ett jobb jag älskar, jag driver ju en webbyrå som från och med måndag är ett aktiebolag med två delägare. Den går tillräckligt bra för att alla inblandade ska kunna få lön, och vi får göra något vi älskar. Vi startar också ett dotterbolag, vars namn ännu inte är godkänt av Skatteverket, där vi har anställt Petter Hedman som vi verkligen tror blir ett bra tillskott i företaget.

Är mitt liv perfekt? Nej det är klart det inte är perfekt. Jag hade gärna haft någon att äta frukosten tillsammans med. Sedan i vintras har jag också börjat längta efter att bli sportfarsa, något som erfarna sportfarsor har förklarat för mig att det inte är något att längta efter, men jag ser fram mot att engagera mig i en gymnastikhall, i en ishall, på en friidrottsarena eller var det nu blir (bara inte hästar, jag är rädd för hästar).

Men vet du, det där kommer! Och gör det inte det så kan jag i alla fall gå ner till fotbollsplanen och engagera mig i någon annans ungar. Jag är dock rätt övertygad om att jag kommer hitta någon att äta frukost med, jag är ju snäll, trevlig, generös, omtänksam och rolig. Vissa tycker till och med att jag är snygg. Jag kanske låter som den perfekta killen, det är jag inte… Fråga mina ex 😉 Fast varför framhäva sina negativa sidor?

Titta vad tjusig den är, Spotify Play Button.