Inte ropa hej!

Ikväll är det dags för match igen, Leksands IF – Västerås IK. Sist lagen möttes (i lördags, där Leksand vann i Västerås med 1-3), och den matchen avslutade första hälften av kvalserien. Nu vänder vi och alla lagen ska mötas igen. Ifall någon har missat det kanske jag ska nämna att jag håller på Leksand 😉

Om vi tittar på kvalserietabellen är det ganska lätt att se att Örebro och Leksand har riktigt bra grepp i toppen. Örebro med tretton poäng och Leksand med tolv. Trea ligger Rögle med bara sex poäng. Det ser onekligen bra ut, vi har bara tappat tre poäng, mot just Örebro, på bortaplan.

Man brukar ju säga att det är viktigt att vinna hemmamatcherna, och några av bortamatcherna. Det brukar räcka. Nu har vi vunnit våra två hemmamatcher, och två av tre bortamatcher hittills. Onekligen en bra start, men vi ska inte glömma att det finns 15 poäng kvar att spela om, vilket betyder att varenda lag i den här serien fortfarande har en teoretisk möjlighet att gå upp.

Vi som har varit med förr vet hur det kan gå. Nu har det väl förvisso aldrig sett såhär bra ut efter halva serien, men det är långt ifrån klart, det är inte läge att ropa hej ännu. Vi fortsätter ta match för match, vi börjar ikväll med att hacka västeråsgurka igen. Det är tre hemmamatcher, Västerås och Rögle som vi vann borta mot. Vi ska vinna hemmamatcherna också, dessutom hemmamatchen mot Örebro. Gör vi det, innebär det att vi tar 9 av de 15 poängen det är kvar att spela mot, då är det bara Timrå som kan få samma poäng som vi. Jämfört med Timrå har vi +12 i målskillnad, vilket vi inte bör (teoretiskt är det såklart möjligt) tappa med tre vinster.

Där är läget, vinner vi hemmamatcherna går vi upp 🙂 Men innan vi har vunnit hemmamatcherna (och helst bortamatcherna) tänker jag inte ropa hej.