Ett svek, ett hugg i ryggen

Jag tittade på facebook, och på vilka jag föreslogs bli vän med. Jag hade ganska många gemensamma vänner med en person, så jag klickade på namnet för att komma till profilen och se mer. Personen är Stella Grimberg, och jag har aldrig hört namnet tidigare. Hennes senaste publika inlägg på facebook var en länk till en artikel som handlar om henne, och varför hon valt att lämna Socialdemokraterna.

Rubriken gjorde mig nyfiken, så jag läste artikeln. Hon sätter ord på precis vad jag känner. Socialdemokraterna, som jag valde därför att de står för solidaritet, för allas lika värde, för välfärd och ett starkt socialt skyddsnät, har sålt ut sin själ. De har förhandlat med Djävulen (nåja, Alliansen iallafall) och kommit till vidriga överenskommelser som drabbar de som har det svårast.

Det ska bli svårare att komma in i Sverige, det ska bli svårare att få stanna, och det värsta av allt är det vidriga tillfälliga uppehållstillståndet. Tillfälligt uppehållstillstånd betyder att någon som söker uppehållstillstånd i Sverige kan få det, men bli av med det igen. Jag förstår inte hur det ska göra att våra nya vänner ska känna sig trygga i det här landet.

Nej, kära Socialdemokraterna, jag känner att ni har svikit mig. Skumdum har gjort en fantastiskt bra låt, som råkar beskriva ganska bra.

Vad hände med alla våra ideal som vi en gång kämpade för
du tycks ha glömt vad dom var.
Du har svikit allt du en gång trodde på & istället blivit
en av dom som du brukade hata så.