Är alla egoister?

Jag hade en intressant diskussion i natt, när jag egentligen borde ha sovit. Kan man vara genuint snäll, eller är alla bara egoister?

Det är faktiskt en mycket intressant fråga, som jag har funderat mycket på när jag var yngre. Jag var väldigt filosofisk i sena tonåren. Då kom jag fram till samma sak som personen jag diskuterade med hade kommit fram till; Nej man kan inte vara genuint snäll, alla har en baktanke med allt de gör, medveten eller omedveten.

Tänk såhär, du möter en okänd person som tappar sin plånbok, du tar upp den och lämnar den till ägaren. Det låter väl snällt? Ja visst är det snällt, men varför gjorde du det? Kan det vara så att du gjorde det därför att det ger dig en känsla av välbehag? Om du gör det för den där känslan av välbehag, så är det ju för din egen vinning du har varit snäll, och alltså är det en egoistisk handling.

Låter det inte väldigt cyniskt? Var jag verkligen sån när jag var yngre? Jag trodde det var när man blev äldre man blev bitter och cynisk. Idag har jag nämligen ändrat uppfattning, jag är övertygad om att man kan vara genuint snäll.

Det kan mycket väl vara så att jag baserar min uppfattning på mina egna tankar (vad skulle jag annars basera den på?) och att jag idag faktiskt kan vara snäll, medan jag som yngre var egoistisk? Idag är jag övertygad om att jag gör en hel del saker av genuin snällhet, även om jag gör en hel del för vinning också (företagande går liksom ut på det).

Det är också en befogad fråga att ställa, huruvida motivet egentligen spelar någon roll. Jag påstår att det beror på, både på handlingen och motivet. Det här med att ändamålet helgar medlet, används när man gör något mindre bra, av en bra anledning.

• Kan det vara snällt att bomba Afghanistan för att förhindra terrordåd? Nej jag tycker inte det.
• Kan det vara snällt att lämna tillbaks plånboken i exemplet ovan i förhoppning att få hittelön? Ja, det tycker jag, men inte genuint snällt.
• Men om jag håller hissen så att den illaluktande gubben hinner med, för att han ska slippa stå där och vänta när det faktiskt fanns plats? Ja absolut snällt! Genuint snällt! Även om man blir lite nöjd med sig själv och får en känsla av välbehag av sin goda gärning så tycker jag att det är genuint snällt.

Det är mina tankar om vänlighet och egoism, jag är mycket nyfiken på hur du tänker, lämna en kommentar och gör mig glad 😉